Panik, de är vad jag känner just nu. Jag orkar inte tänka annat än negativt. Vad händer? Jag vet att de beror på hormonerna men de är bannemej jobbigt när de sätter igång. Att ha en känsla av att man skakar och vet inte vart man ska ta vägen. Jag vill inte vara själv nu. Jag vill ha någon som kramar om mig och säger att allt kommer att bli bra.  Men kommer allt bli bra?.. Usch va jag klagar, men de får man göra ibland och de är därför jag skaffa den här bloggen oxå för att få ut känslorna ur kroppen. Man orkar inte vara stark hela tiden. de går inte:(