En dag kvar tills man äntligen får reda på hur många ägg jag har. Jag vet att jag nämnde tidigare i min blogg att jag tyckte att tiden har gått fort denna gång i jämförelse mot förra omgången. Men nu går tiden sakta som tusan.  Har nu kommit i den perioden som jag ständigt vill prata på det hela hela tiden, men känner konstigt nog att jag inte har någon att prata med utan att känna mig tjatig. Sitter o räknar OM (ett väldigt stort om) vi kommer att lyckas när han/hon kommer komma till världen. Jag vet att det är dumt att ta händelserna i förväg, men så länge det finns liv, finns det hopp. Har även tänkt en hel del hur jag kommer att handska om vi misslyckas igen. Kommer man må som jag gjorde sist eller kommer man kunna ta det något bättre denna gång? Ja de tar vi då.. Jag kommer iaf inte ge upp, för vi ska bli en familj tillslut. Jag har även börjat stressat upp mig inför örebroresan också. Imorgon får vi reda på vilket datum det blir som kommer att vara vår örebrovecka. Så inte förräns imorgon kan vi boka hotell och börja planera. Jag missar även en vecka i skolan som jag måste ta igen (mindre kul) plus att jag tagit på mig jobb en heldag på lördag och jag jobbade även idag. Så något skolarbete var inte prio ett idag för mig. Dessutom så vill man kunna ta det lugnt ibland oxå, man behöver det när man genomgår en ivf-behandling. Man behöver faktiskt tänka på sig själv och det har jag verkligen gjort idag. Efter jobbet har jag bara myst runt på olika ställen och satt nere vid sjön i min ensamhet och drömde mig bort för ett litet tag. Därefter åkte jag hem och tog en cykeltur med Milo vilket var fantastiskt gott för själen. 

Sen kommer verkligheten i kapp... 

Ifrån att vara glad o ha massa energi till att va hur trött som helst och nere. Men de är så det funkar. 

De är inget konstigt med det, trots att jag känner mig som en "grinkärring" som aldrig kan va stabil. Jag tar nässpray med hormoner plus att jag tar sprutor i magen med hormoner dagligen och allt annat som man har att tänka på. De är inte konstigt att man får skiftande humör då. De vore ju konstigt om jag inte hade reagerat något på allt man stoppar i sig. Jag vill avsluta mitt bloggande för idag med: 

ÄLSKA MIG MEST

NÄR JAG FÖRTJÄNAR DET SOM MINST

FÖR DÅ BEHÖVER JAG DET BÄST